SKINHEAD BARBIEDOLL

Sägs att det är galet att leva för sin omgivning, sägs att jag är galen & jag gjorde det galna - levde för dom som kramade mig & då dom virvlade bort från mig i en obskyr tromb stod jag inte handfallen - jag föll handlöst. Skrapade kaukasiskt skinn mot stenhård sanning & rev sönder mitt inre på verklighetens saxvassa taggar. Jag blev bästis med ensamheten & destruktivitetens kuksugande älskarinna. På mitt ringfinger bar jag en osynlig soptippspring tillhörande Magnüz, min motbjudande orosmake - ångesten som smeker min rumpklyfta med skuren penis då jag placerar mitt huvud på kvalsterkudden för en natts sömn, en flykt från den klarvakna mardrömmen. Jag såg meningen med livet gå i kras framför mina skrämda melerade. Kärleken. Allt jag hade kallat kärlek togs ifrån mig, jag bestals mina lungor & dom jag älskade stirrade likgiltigt på mig då jag utan syre blev gredelin & livlös. Dom jag levde för såg mig dö.

Beskyller dock enbart mig själv för det dumma & trassliga. Det sägs att det är galet att leva för sin omgivning & jag instämmer då nära & kära varit föga intresserade av att känna min puls slå under blek hud. Vad skulle jag ha för nöje i att överleva för någon annans skull då någon annan ger fan i huruvida jag är ovan eller under maskbajsjord? *PANG!!!* & välkommen till verkligheten & jag har tänkt på det den senaste tiden & jag kommer inte på vad det nu är & kommer jag att förgås undertiden jag tänker så det knakar? Vad skulle få mig att förflytta mig från tågspåret i dagsläget? Vad agerar fjäderlätta vingar åt en liten sparv nu när jag har upptäckt att kärlek är en lögn & vänskap förljuget? Bengt Magnusson spänner sin mogna blick i min villrådiga & brummar: "Ursäkta, jag hörde inte, börjar bli lite till åren kommen *GAMMELFNISS*. Vad var ditt slutgiltiga svar?" Jag blundar. Blinkar. Stirrar. Undrar. Sväljer. Svarar.

"Ingenting".



120308 SKINHEAD BARBIEDOLL.