Saknar Skinhead Barbie.
Där stod jag, ett par meter från den silkiga pälsen, på ett allt för stort avstånd för att vidröra men tillräckligt nära för att höra skriket då min lilla katt krossades & blev en kletig sörja på spåret. Jag skrek högre än min överkörda älskling skrikit, överröstade gnisslet & skrapigt oväsen när tåget bromsade in. Någon stod bredvid mig, jag kastade mig i någons famn & jag grät tills tårarna väckte mig ur min slummer för att meddela mig att det bara var på låtsas, att jag ingen skräck skulle känna. Det var bara en dröm.
Vad som fick rädslan att aldrig lämna min kropp var att det kunde vara en verklighet, att jag aldrig mer skulle få se min kära pälsboll. Det var dygn sedan hon tappade bort sig & jag klarar inte av att låtsas om att jag inte är skräckslagen, inte längre. Har peppat mig med tankar om att jag inte har haft någon anledning att oroa mig vid tidigare tillfällen då jag fruktat ond bråd död eller att bara aldrig mer se kissemissen, men peppet bleknar & sanningen bländar mig: min älskling ligger inte i min famn, & jag vet faktiskt inte om hon någonsin kommer att göra det igen.
SKINHEAD BARBIE.
Hoppas hon kommer hem, jag vet precis hur du känner dig i detta fall, vi har 2 katter själva här hemma varav den ena (gammelgubben som jag haft med mig sedan jag var osnuten liten tonåring) var borta i flera veckor en gång. Jag hade nästan gett upp hoppet när telefonen ringde och jag fick höra att han var upphittad!
Kram
Been there, done that. Lider med dej. Har dessutom en liten dam som liknar din här hemma. Håller tummarna.
du har väl öronmärkt eller chippat din katt? hoppas hon kommer tillbaka
Vet alltför väl vilka kval du genomlider. Jag vill så gärna hjälpa dig men når inte längre än att skicka dig en kram. *kram*
Dethär må låta lagom hippieflummigt, men när en av våra katter sprang bort ringde vi till en spåtant som faktiskt visste vart hon var.., det kanske kan funka för dig också?
katter är ganska bra på att hålla sig undan när de vill och att synas när de känner för det. min första prutt höll sig borta i 3 dagar efter att ha blivit förbannad över att en sur collie betedde sig som om hon ägde stället. hon hämnades genom att återvända och sno hennes valpar.
va fin hon var. hoppas hon kommer tillbaka. har själv en plutte här och vet inte vad jag skulle göra om han försvann.
Det där skär i hjärtat att läsa! Har två katter hemma, och jag är alltid lika orolig när de inte kommer hem när jag ropar på dom.
Katter har en tendens att bli förvirrade när de blir förflyttade väldigt ofta. Testat att leta i centrum och under massor med bilar? Kommer ihåg att min ena katt låg och
tryckte i
några dagar hos grannen!
Må du ha all lycka att finna din katt!
Jag tycker om din katt så jag saknar också henne & blir ledsen av att du saknar henne. =(
Meatleif:
Hade en hona en gång som var borta ett par veckor, sedan hade någon hittat henne & då var hon fett på smällen!
Skitgubben:
Gött med tummar!
Anonym:
Nix, det är det drygaste, att jag hade planerat att göra det innan jag lät henne gå runt här utanför men så stack hon från min famn då jag skulle lära henne området =(
Jolin:
*KRRRAM*
Sofia:
Njaaaa.. var befann sig eran kisse? Om jag vore spåtant skulle jag gissa på Skärsätra, & specifikt min gamla adress.. frågan är hur länge det tar för henne att hitta dit men ja.. ska iaf slänga upp massa lappar där, här, stationerna mellan.
lisa:
Jo hon har varit borta ett gäng dagar i sträck tidigare men då har hon vetat var hon bor så det har varit lugna puckar, nu har hon dock icke hunnit vänja sig vid sin nya position så därför kan hon ha issues med att fatta var hon ska bege sig =/
malin:
Yez aj håpe zå too!
Felicia:
Brukar inte noja mig om hon inte dyker upp, då vet jag att hon bah är ute & roar sig, men nu när det är ett nytt ställe så har hon ju ingen koll & har hon inte hittat hem än så känns det som om hon ränner runt någon annanstans. Under bilar trivs hon, för hon gömde sig under sådana hela tiden då jag skulle fånga henne, sedan sprang hon till skogs & sedan hade hon tydligen sprungit under en bil igen & någon var nära att köra på henne & blahblah osv osv. Ska slänga upp lappar här & där, som centrum, & Skärsätra.. det är ju poppis att gå till sitt gamla hem.
KNYTTET!:
Alla älskar missen, missen älskar inte alla, men hon diggar dig :D
Hoppas verkligen att lilla Skinhead Barbie hittar hem till dig, jag vet själv hur nojig och ledsen man blir när de smp knytena försvinner.
Nu är min bäbis tack och lov innekatt och gör aldrig rymningsförsök, men fan, ibland tappar jag bort henne ändå, INOMHUS, och då bor jag ändå i en liten tvåa.
Vilka känslor som ploppade fram genom att läsa det här blogginlägget, den berörde verkligen och jag blev ledsen. Även fast jag aldrig har träffat varken dig eller din katt så blev jag ledsen, ledsen för att det lät så ont.
Jag hoppas kissemissen kommer tillbaka, i prima skick :*
