Konstaterar att det inte var såhär det skulle bli, vem blev nöjd med hur det blev?
It's The Emptiness That Follows You Down.
It's The Ache Inside When It All Burns Out.
It's Poisonous It Muscles, It Aches.
It's Everything You Had When It Breaks.
Försökte umgås med en kamrat. Han sade att livet är underbart & det finns ingenting att klaga på. Jag höll inte med, tyckte att ingenting var underbart. Han frågade mig "Leker livet?" & mina inre monster skrattade med vidöppna blodtörstiga gap då jag med caféssockriga läppar mumlade fram att det var jag som lekte med livet. 44 stycken, & jag ser förstörd ut, men det är lusteggande att förstöra mig lite i taget. Montera ner vad jag avskyr, älska då jag faller i bitar.
Försökte skriva på min snigelbok. Den är en snigel för jag bara brytee ihop då jag vill skapa den. Jag bara minns & jag bara klarar inte det. Jag var inte värd luften. Var inte värd mitt hem. Inte värd min hud, mina ögon, min klitta, mitt piss. Det bästa hade varit om jag sonika hade lagt mig på den skitiga, vita mattan i lägenhetens rum & väntat på att bli uppäten av svultna silverfiskar som uppskattade det delikata köttet hos ett patetiskt flickebarn. Ville känna dom slingra sig över min hud, borra ner sig i fiktiva kanylstick & sörpla påhittad ryssvodka ur min knorrliknande navel. Dom kunde få äga mig. Jag kunde vara deras lilla slyna med en enda order som undergiven & ägd: att ligga stilla & invänta döden. Köttet skulle gå åt & kvar skulle plastbiten jag valde att kalla hjärta ligga. Det skulle vara så uppenbart då hur hårt jag försökte men hur fel det bara blev, för plastbiten skulle inte ens i härjande storm & med kisande ögonlock kunna misstas att vara ett hjärta. Det skulle ligga bland slemmiga inälvor & små bitar av mitt skinn & alla skulle kunna se att det bara var en ful plastgroda från ett kinderägg. Alla skulle se att det bara var på låtsas.
Omgivningen ville ge mig faderliga pussar på pannan då dom beklagade sorgen. Det var hemskt, & var det inte pinsamt, & självfallet var det jobbigt & jag mådde absolut åt helvete dåligt? Jag lät kasta iväg hysteriskt gula, glada smileys, fyrade av mitt stora leende & fnittrade att det var OK med mig. Mumsade marshmallows med Satan, kletade fast dom i min mascara & förpuppade mig i förnekelsen. Jag gick & lade mig med förnekelsen. Jag blev tagen bakifrån, framifrån, underifrån & ovanifrån av den & sedan kysste jag den god natt med dess sperma droppandes från mina torra läppar. Det värsta var att jag höll om den & att vi somnade ihop likt ett förälskat par. Jag + förnekelsen = sant 4-evah. Förnekelsen tackade aldrig nej till mig, & jag tackade aldrig nej till förnekelsen. Den fyllde upp mig tills jag ville kräkas upp falskheten & den stora, penetrerande självhatande köttpålen.
Ibland bröt jag ihop framför smutsiga badrumsspegeln då jag borstade mina tänder med rosa tandborste. Ibland bröt jag ihop framför datorn då mina fingrar smattrade fram ord till min blogg. Ibland bröt jag ihop med det stora juicepaketet i munnen, när fruktköttet rann ner i min Theralenfyllda magsäck. Alltid bröt jag ihop då jag med en nudelsmetig gaffel började hacka i förnekelsen penis instucken i mitt kön, då jag motade bort det som inte var på riktigt & kände smaken av hjärtats rubindamm på mina fingertoppar. Då spelade allt roll, & då var han allt, & jag var fortfarande lika motbjudande som jag var då. Dessa gamla stycken kändes tillfredsställande, men inatt fann jag inga ord då som tillfredsställde då jag försökte. Fann bara ett evigt traglande & 65 stycken slocknade.
Försökte söka en flyktväg till det söta, söka busstider till centrum & räddande godisbutiker. Det sket sig. 85 & det sved obarmhärtigt. Som om jag vore inburad bakom eldsvådegaller & bakom gallret fnittrade jag "Hell yeah! Jääävlar vad skönt". En gudabenådad upplevelse, en kvinnlig ejakulation ville tränga sig ut ur min mensfitta. 103. Jag luktade grillkorv. Hon Bär På Rent, Svart, Hat väste Thåström. Frossbrytningar smekte saltblekt skinn - 121. Knarkspasmkrullet skrek att Det Här Är Mitt Allra, Mitt Allra Lägsta Jag & sekunder senare fortsatte han: Det Här Är En Gåva, Det Här Är Vad Du Får.
Jag skulle kunna skriva på det en gång kaviarkletigt fiskbarnsstinkande tangentbordet hela natten. Jag har ingenting att säga, ingenting du inte har hört förut. Men jag kan inte sova & jag är rastlös - på ett skrämmande vis med ett skrämmande begär & I ain't talkin' 'bout bondage baby. 137. Brandrök. 148. Jag vill bli alkoholist. 157. Vill smaka allt som dövar, dämpar, dödar. 161. "Lite värme - mycket trivsel". Pirrar till i vardagg. 170. "Ören blir miljoner". & den sista, 171:a, solstickan borrade sig in bland blåsorna.
Ingenting jag gör beror på en förälskelse, ensamhet, borderline, panikångest, frosseriet, ekonomitrasslet, kukbrist, barndomen eller era mentala knockar. Ingenting beror på någonting, allt beror på vad jag har blivit, blivit given & likt en slöjdpilsk skolflicka på egen hand skapat med snickarglädje. & det är det som gör det så jävla svårt. Det är inte jag mot mitt problem. Det är jag mot en armé av trubbel & då spelar det ingen jävla roll hur stark jag är när jag står själv med nävarna redo framför en svärdsvingande, mordbenägen armé på ziljoner problem. Då flyger jag som en lovikkavante rätt in i elden, & jag vet att jag kommer att skratta när ett tåg krossar min skalle - allra högst kommer jag att skratta då jag inte har förmågan till ens ett litet fjortisfnitter. Allra högst asgarvar jag då det är över. Dock inte än, är dock inte redo, ska lukta lingonvecka ett litet tag till, härja ytterligare stunder & vänta på att få skratta högst. Den som väntar på någonting gott..
It's The Emptiness That's All You Have left.
Too Terrified Of Your Frozen Breath.
It's A Bitter Mouth, It's Buttered & Knived.
It's The Awful Truth - You Fight For Your Life.
020308 SKINHEAD BARBIEDOLL.
vatusanhardugjortmedarmenellerärdetencalzone??
Jag förundras alltid över vissa kommentarer folk kan slänga ur sig efter ett inlägg som detta. Totalt IQ-befriade eller bara väldigt okänsliga.
Själv vet jag som vanligt inte vad jag ska skriva. Vad du än tror så är det, trots att man inte känner varandra irl, väldigt jobbigt att läsa om någon som mår så dåligt som du och veta att man inte kan hjälpa.
"Montera ner vad jag avskyr", jag har förstått att det ofta är vad det slutar med, att man avskyr sig själv. Men det är ju så fel, du vet innerst inne att du avskyr det ditt liv givit dig, de personerna som gjort dig illa. Du vet väl innerst inne att det inte var dig det var fel på? Istället för att kämpa emot dina monster säger du "varsågod, här får ni tändstickor, förstör henne... "
Ta de där tändstickorna (om det finns några kvar), öppna ett fönster och sutta dem så långt du bara orkar.
Vet inte vad jag mer ska säga... önskar en dag snart kommer då det vänder för dig, en dag då du kan känna
något liknande: http://thoughtsoffhermind.webblogg.se/darknessshine/1193419572_som_om_ingenting_fann.html
Skönt med ärliga människor.
djupare än ångest.. men att förnekelsen skulle vara ett med du 4evah är inte sant.. förnekelsen är bara ännu ett av alla de missbildade stadier det tar att passera innan man kommer till sekten som suktar..
när linjära tankar formas till andra former då ...
tänker på dej..
ANONYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYM:
Nej, jag äter inte sån skit, äter bara Mexicana.
K:
Ja, det är jävligt jobbigt.. Kommer ihåg då jag stötte på en tjejs blogg & hon skrev saker som jag så väl kände igen mig i, så då började jag gråta för att jag visste hur hemskt jag mådde & det var fan inte OK att även hon skulle sitta någonstans i Sverige & må likadant. & jag kunde inte göra ett skit, för jag kunde inte ens göra någonting åt min skit. Men jag försökte lite iaf, så vi blev kamrater & kunde ha coola stöttande samtal :) & ja.. innerst inne vet jag att jag egentligen inte har gjort mycket som gör att jag ska avsky mig själv, varför i helvete envisas jag med att vända föraktet mot dom som gjort mig illa mot mig själv? Vet fan inte..! Men blir galen på det. Tack för orden & tack för inläggslänken - uppiggande då det vänder för människor. Kram på dig!
Henrik Bartholomeus Frisk:
Ja ibland orkar man vara mer ärlig, ibland mindre, men jag var så jävla trött, uttråkad & förbannad på livet så jag valde mer ärlig denna gång :)
sofiaa:
Förnekelsen är dum, den förhalar bara saker så mycket. Kramkrampårejvackravarelse.
Har du funderat på att göra en bok av din blogg? Jag tycker att du skriver alldeles fantastiskt! Dock kan inte jag hjälpa dig, bara tycka att du borde göra det :)
även den bästa kan förneka att han/hon förnekar,,,, dock alla gör d...plutt snuttpuss
Anonym:
Skriver på en bok, dock inte direkt 100%-bloggig utan mer 100% jag. Bloggen är lite småsär & halvdålig & jag ger inte allt av mig eller orden jag har i mig. Det vill jag dock göra i boken. Åtminstone ge mer. Tror den kan bli bra, brukar vara ganska självkritisk annars.. Men segt som fan går det dock! X|
sofiaa:
Det nya klockrent - so sörgaard.
